På sextiotalet började en ny typ av civila transportflygplan bli vanlig i Sverige. Det var tvåmotoriga så kallade affärsflygplan, bland annat av typerna Aero Commander och Beech 95 Travel Air. Även denna resurs skulle utnyttjas i krig och Chefen för flygvapnet föreslog att de skulle tillföras den sambandsdivision och de sambandsgrupper som fanns i krigsorganisationen.
Flygplanen skulle vid mobilisering rekvireras av krigsmakten tillsammans med de reservdelar som fanns i landet. Man räknade med att de under krigsförhållanden skulle kunna hållas igång i ett par månader med några timmars flygtid per dag. Flygplanen av denna storlek kunde lasta omkring sex passagerare med handbagage, alternativt 450-850 kilo gods. Marschhastigheten låg på 290-370 km/h och maximal flygsträcka var 180 mil.
|
Med ökad tillgång på flygplan blev det vid mitten av 1960-talet möjligt att sätta upp två flygsambandsdivisioner, en med jetflygplan (15 stycken J 28C Vampire) och en med propellerflygplan (15 stycken Sk 16 Harvard och/eller Sk 50 Safir). Flygsambandsgrupperna hade nu tre J 28C och två Sk 16/Sk 50 vardera, men 1. och 4. gruppen hade dessutom en helikopter av typ Hkp 2 Alouette i sin organisation. De civila affärsflygplanen fördelades i september 1965 med tio stycken till 2. flygsambandsdivisionen och två vardera till de fyra flygsambandsgrupperna. De skulle ersätta Sk 16/Sk 50, men den nya organisationen behövde inte vara fullt genomförd förrän i april 1967.
Enligt CE 1:s operativa order skulle exempelvis 1. flygsambandsgruppen, som i krig var baserad på fält 6 Hasslösa i Västergötland med tre J 28C Vampire, två Sk 16/Sk 50 och en Hkp 2 Alouette, kunna hålla 30 minuters startberedskap. Fasta turer skulle flygas med Sk 16 två gånger per dygn för postbefordran mellan från fält 6 och baserna Arboga, Västerås, Eskilstuna, Karlsborg och fält 8 Moholm, samt till fält 85 Byholma, Uråsa, och Hagshult.
|
